Blogg från Pantanal
Reseberättelse från Pantanal
Av: Kerstin Swanvall
Äventyrsresors Kerstin reser på safari i Pantanal och avslutar med sol och bad på Ilha Grande och besök på fotbollsstadion i Rio de Janeiro. Under resan upplever hon Pantanals djurliv från hästryggen och besöker dokumentärfilmaren Arne Sucksdorffs ranch. Svensken Arne Sucksdorff kämpade för att bevara Pantanals unika djurliv och natur, och stred mot de storföretag som ville exploatera marken.
3 dec - Framme i Pantanal" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
3 dec - Framme i Pantanal
Värmen slår emot oss när vi stiger av planet, från ett iskallt Stockholm med minus 10 grader till ett varmt Cuiaba med plus 38 grader. Tillsammans med min pappa ska jag under två veckor utforska Brasiliens bästa plats för safari - det gigantiska slättlandet Pantanal.
Vår samarbetspartner Munir väntar på oss i ankomsthallen och sedan bär det av till Chapada dos Guimaraes där vi ska spendera vår första natt. Området är en högplatå med vackra röda sandstensformationer som påminner en del om våra gotländska raukar. Det kallas också för Brasiliens Grand Canyon. Vårt hotell ligger mitt i den charmiga lilla staden. Efter en brasilansk middag med biff, ris, bruna bönor och grönsaker blir det en tidig kväll.
4 dec - I Amazonas regnskog" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
4 dec - I Amazonas regnskog
På morgonen gör vi en vandring till vattenfallet Véu de Novia. Vattenmassorna störtar nerför det 86 meter höga fallet ner i den mäktiga kratern som är en oas för en mängd fåglar och fjärilar. Den klara lagunen nedanför inbjuder ett svalkande morgondopp. Det är redan varmt och skönt i luften och vi njuter av det behagliga vädret, alla dofter och grönskan.
Vid lunchtid landar vi på den lilla flygplatsen i Alta Floresta. Härifrån reser vidare med jeep förbi boskapsfarmar och öppna fält. Med båt tar vi sedan oss vidare genom regnskogen till reservatet Cristalino. Resan på floden är spännande och det finns mycket att se längs vägen. Fåglar som sträcker ut breder ut vingar och lyfter när vi närmar oss, och apor som skuttar högt uppe i trädkronorna. Vår ekolodge består av 16 bungalows som ligger inbäddade i regnskogen. Vi är endast sju gäster på lodgen så det är väldigt lugnt och vi blir ordentligt ompysslade av personalen. Nedanför lodgen finns en mysig träterass direkt på floden där vi kan njuta av en kall öl medan vi blickar ut över den spegelblanka vattenspegeln.
5 dec - Regnskogen under oss" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
5 dec - Regnskogen under oss
Det är kolsvart ute när jag vaknar. Jag lyssnar till ljuden utanför, det låter högt och nära. Det är vrålaporna som har morgonkonsert och jag är inbjuden att lyssna. Eftersom elen är avstängd under morgontimmarna så smyger jag runt i min bungalow med ficklampa för att hitta det jag behöver ha med mig. Vi ska vara färdiga för avfärd kl. 07:00. I gryningen vandrar vi iväg med vår naturguide Fabio som berättar om regnskogen och dess invånare. Morgonens vandring går till en utkikspunkt för att spana efter fåglar och se ut över de mäktiga trädkronorna. Vi ser tukaner, aror, parakiter, gamar, hägrar, falkar, hackspettar och ett flertal andra färggranna fåglar. Här finns ca 600 olika arter och många av dem är endemiska.
Under vår båttur tillbaka till lodgen hör vi hur en ensam utter kallar på sin bortappade partner, vi stänger av motorn och glider med strömmen en stund för att se om den hittar sin vän.
Efter en siesta i hängmattan utanför vår bungalow så vandrar vi till utkikstornet som ligger 20 min från lodgen. Tornet är 50 meter högt och när vi når plattformen som ligger högst upp så lyfter två svarta korpgamar och lämnar plats åt oss. Efter en stund ser vi hur grenarna i trädet nedanför oss börjar röra sig. En flock svarta spindelapor tar sig närmre och när de är i jämnhöjd med oss kan vi se hur de hänger upp och ner för att få tag i de färskaste bladen på träden. De är mycket underhållande att se när de jagar varandra mellan träden. Vilken härlig avslutning på dagen!
6 december - Bad bland kajmaner" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
6 december - Bad bland kajmaner
På väg till frukostbordet passerar vi det enorma mangoträdet och här kalasar de bruna capuchinaporna på mango, man ser riktigt hur de njuter av den saftiga frukten. Det är en stor flock på ca 30 individer och de dröjer sig kvar en lång stund. Tillsammans med Fabio beger vi oss ut på floden och vi ser en capybara som simmar bredvid vår båt. Den dyker och är sedan försvunnen. Capybaran är en mycket duktig simmare berättar Fabio och den har simhud mellan tårna.
Vår båtförare och guide Valdioros har jobbat på Cristalino i över två år och han pekar vant ut olika fåglar och förklarar hur de låter och vad som kännetecknar dem. När han inte sitter i båten så står han på gräsmattan vid lodgen med sin teleskopkikare redo att visa en ny fågel. Under vår båttur ser vi de båda olika sorters kajmaner som finns i Amazonas. Dessa kajmaner gör att jag funderar både en och två gånger innan jag hoppar i vattnet för ett dopp. Våra guider försäkrar dock att de är mer rädda för mig än tvärtom. Det blir ett snabbt dopp.
Under eftermiddagen gör vi en vandring på "Paranötsleden". Paranötsträden är enorma. De kan bli nära 50 meter höga och upp till tusen år gamla. Vår guide Fabio som är biolog är mycket intresserad av medicinalväxter och längs stigen visar han oss olika sorters blad och buskar som man kan använda till för att lindra tandvärk och annat. Efter middagen slår vi oss ner i det lilla biblioteket för att leta i artbestämmningsböcker och försöka minnas de fåglar vi sett och för att höra vad de andra gästerna upplevelt under dagen.
7 december - Från Amazonas till slättlandet Pantanal" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
7 december - Från Amazonas till slättlandet Pantanal
Tidig morgon gör vi en sista båttur på floden innan det är dags att säga hej då till våra guider och personalen på Cristalino. Vi har blivit mycket väl omhändertagna och vi har verkligen njutit av våra dagar här. Efter lunch i Alta Floresta tar vårt lilla plan oss tillbaka till Cuiaba, staden som även kallas porten till Pantanal. Här möter vår guide Max oss. Han kör oss via Transpantaneiran, den 15 mil långa och relativt smala grusväg som går rakt genom Pantanals vidsträckta våtmark.
Redan efter några kilometer stannar vi och för att fotografera hundratals kajmaner och vi möter en capybara som inte tänker lämna plats åt oss på vägen. Vi ser skarv, ibis, hägrar, rovfåglar, vadarfåglar, storkar och hjortar.
Jag är överväldigad av det rika djurlivet och ber Max stanna gång på gång, för att vi ska få fotografera. Alla bilder gör att vi når pousada Pouso Alegre långt efter middagstid, men vad gör väl det? Det tillhör inte min vardag att få njuta av ett sådant naturskådespel.
8 december - Safari med vrålapor, capybaror och kajmaner" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
8 december - Safari med vrålapor, capybaror och kajmaner
Tidig frukost och sedan beger vi oss iväg med Luiz som äger Pousada Alegre. Han är också forskare och arbetar även för universitetet i Cuiaba. Han har under fem års tid registrerat olika smådjur (spindlar, ormar, möss, grodor mm) som finns i området. Han har gjort fällor som han besöker två gånger i veckan. Fällorna är byggda med enkla medel och är helt ofarliga för djuren. Vi möter en flock vrålapor som har siesta bland träden, de hänger mycket avslappnat över grenarna och jag kan inte riktigt få ihop denna lugna och avslappnade apa med de vrål jag hörde från aporna i Amazonas. Runt lodgen finns capybaror, aror, parakiter och det känns som vi bor på ett zoo.
Under tidig kväll beger vi oss ut på en promenad till floden, just i år har det regnat lite och det finns minimalt med vatten. Som följd av detta har kajmanerna flyttat upp på land och under vår skogspromenad möter vi över 30 kajmaner som fräser och väser. Men de flyttar snällt på sig så vi kan gå förbi. Vinden tilltar och vi får skynda oss tillbaka till bilen innan det kommer en rejäl störtskur. Det är med nöd och näppe vi kommer tillbaka med jeepen till lodgen. Hade vi inte haft en så skicklig chaufför så hade vi varit tvugna att promenera tillbaka för att hämta traktorn. Men det går bra och vi kan konstatera att vi är på en riktig Äventyrsresa!
9 december - Jaguarspår från hästryggen" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
9 december - Jaguarspår från hästryggen
Äntligen är det dags för oss att rida, det har jag sett fram emot. Jag har förberett min reskamrat, pappa, på denna aktivitet. En vecka innan vi reste tog jag med honom till stallet för att gå igenom grunderna. Han ser riktigt avslappnad ut i sadeln och han tycker själv att det går riktigt bra. Hästana är lugna och tåliga så han behöver inte oroa sig. Från hästryggen upplever vi landskapet på ett annorlunda sätt, vi tar oss smidigt genom vattensamlingar och vi skrämmer inte fåglarna som vi hade gjort om vi kommit med en bil. Efter gårdagens enorma regnskur så är det lätt att se spår i sanden. Capybarornas fotavtryck är lätta att känna igen och man kan tydligt se att det finns hud mellan tårna. Munir som är van att se spår vinkar oss till sig och frågar; -Vad tror ni detta är?
Dessa spår är mindre och jag ser att det är från ett kattdjur. Men är det verkligen en jaguar? Det går en ilning genom kroppen och det känns lite overkligt att några timmar innan jag kom hit så gick det en jaguar här.
Jag kan inte låta bli att tänka på när jag var på tigersafari i Indien. Den gången såg jag ingen tiger men på väg ur parken fanns en enorm skylt med en bild på en tiger där det stod "Don´t be dissapointed if you didn´t see me, I saw you". Jag blev mycket förtjust i detta uttryck och jag tycker att det är ett bra sätt att förhålla sig när man är på safari. Det finns inga garantier att se ett specifikt djur, så man får helt enkelt koncentrera sig på att njuta av helheten.
10 december – Carandà, Arne Sucksdorffs andra hem
Tidig morgon väcks jag av kor som råmar och panthaneiros (lokala cowboys) som visslar. Under eftermiddagen anlände vi till boskapsranchen Caranda och blev då varmt mottagna av värdparet Dona Íara och Duto.
Caranda var under en lång period utgångspunkten för Arne och Maria Sucksdorffs expeditioner i inre Pantanal. I detta enorma våtmarksområde gjorde Arne tv-serien "På jordens baksida" för SVT 1972, serien som gick i fyra delar skildrar hans och Marias lägerliv i Pantanal. Arne var även djupt engagerad i naturfrågor i området och hans namn är vida känt i Pantanal. Här minns man honom inte bara som utlänningen som kom till Brasilien och intresserade sig för Pantanals unika naturmiljö utan framförallt som mannen som räddade Pantanal. Hans namn inger fortfarande stor respekt här.
10 december - Ridning och en oblyg näsbjörn" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
10 december - Ridning och en oblyg näsbjörn
Efter frukost rider vi till kullen Morro São Benedito för att gå upp i ett utkikstorn. Vi lämnar våra hästar efter en stunds vandring ser vi en randig lång svans vaja mellan buskarna. Jag undrar om det är tvättbjörn som vi såg igår. Men denna rödbruna svans tillhör en nyfiken näsbjörn. Den är ganska oblyg och efter en stund kikar den fram bakom en trädstam,vi får också se när den med enorm precision klättrar framlänges ner för trädet. En härlig lite krabat.
På vägen hem blir det lite galopp som jag längtat efter och det märks att hästarna är vana vid underlaget.
Tillbaka vid farmen ser vi tre exemplar av världens största papegoja, den blå hyacintaran – en av världens mest sällsynta papegoja. De är enorma och har ingenting emot av vi fotograferar, så länge vi håller oss på lite avstånd.
11 december - Fåglar och myrslok" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
11 december - Fåglar och myrslok
Vi gör en sista tur till São Beneditoden, den största häckningsplatserna för fågel i Pantanal. Sjön ligger endast 40 minuter med jeep från gården. Vi ser en hel del fåglar men Munir berättar att under högsäsong juli-augusti så är detta en fantastisk plats att bara komma och iakta de mängder av fåglar som häckar här. På vägen hem möter vi ett djur som jag absolut inte trodde att vi skulle få se... en myrslok.
Den promenerar helt i sin egen värld men när den får syn på oss så börjar den lunka iväg. Då myrsloken går på sin handlov för att skydda klorna så har den svårt att springa. Vi stannar upp för att för att inte skrämma den och den slår genast av på takten och promererar obesvärat vidare. Vilket annorlunda djur! Den såg så enorm ut på håll men när vi kom närmare så såg man att den var hälften så stor, den stora svansen gör att den ser dubbelt så stor ut.
11 december - Farväl Carandá" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
11 december - Farväl Carandá
Duto och Iara tog emot oss med en enorm värme och även om vi inte talar samma språk så har vi kännt oss enormt välkomna här på Carandá. Vi ta farväl av dem och alla som jobbar på farmen och jag hoppas verkligen att jag snart får möjlighet att komma tillbaka hit och uppleva det lugn som råder här.
12 december - Rio sambans och strändernas stad" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
12 december - Rio sambans och strändernas stad
Äntligen i Rio de Janeiro, jag har alltid velat besöka denna vackra och pulserande stad. Det är lördag och det är en härlig stämmning, det vimlar av människor på stranden och alla dröjer sig kvar för att njuta av solnedgången från Ipanema. Här går alla i badkläder, gammal som ung, tjock som smal och jag tycker det är befriande att se hur obesvärat alla rör sig längs gatan. Man spelar samba på stranden och det är en skön atmosfär. Vi slår oss ner på ett café för att insupa och njuta av livet på stranden. "Har du tid och pengar så köper du min samba..." Jag kan inte låta bli att tänka på Deidres samba av Cornelis när vi strosar från Ipanema till vårt hotell på Copacabana.
13 december - Ilha Grande och härliga stränder" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
13 december - Ilha Grande och härliga stränder
Dags att ta oss ut i arkipelagen söder om Rio. Med bil och båt tar vi oss ut till den lilla pärlan Ilha Grande. Här skulle jag verkligen kunna tänka mig att spendera ett par dagar och utforska alla de 106 stränderna som finns runt ön. Här fins den atlantiska regnskogen bevarad och en av anledningarna till att man inte skövlat den är att så sent som för fjorton år sedan hölls de värsta förbrytarna i hela Brasilien fängslade här. Med jämna mellanrum rymde de ut i den skyddande regnskogen och man var livrädd för att stöta på en rymling. Nu kan man gå lugn genom regnskogen på de många vandringsleder som finns runt ön.
14 december -Rio – Fotbollens stad" style="margin: 0px; padding: 0px; font-style: inherit; font-variant: inherit; font-weight: inherit; font-stretch: inherit; line-height: inherit; font-family: inherit; vertical-align: baseline; display: block; max-width: 100%; height: auto;">
14 december -Rio – Fotbollens stad
Sista dagen på resan och då är det sightseeing som gäller, jag ser fram emot att få åka linbanan upp till sockertoppen och jag vet att min pappa ser fram emot att få se Maracana stadion live. Brasiliens landslag har en speciell plats i pappas hjärta då han som 14-åring såg Pelé med lagkamrater vinna sitt första VM guld på Råsunda 1958. Så när vår guide Francoise tar med oss till stadion så kommer vi nästan inte härifrån. Men som gammal fotbollsspelare så får jag hålla med om att det är häftigt att uppleva det på riktigt. Jag kan föreställa mig hur stämmningen på denna läktare har varit genom tiderna.
Vår guide Francoise är en fantastisk källa av information. Hon berättar att staden nåddes av portugisiska upptäcktsresanden ledda av Gaspar de Lemos i januari 1502. Eftersom de trodde att Guanabarabukten var en flodmynning så fick området namnet Rio de Janeiro, vilket betyder januarifloden på portugisiska. Vi besöker de äldre delarna av staden bl a Santa Teresa här är arkitekturen europeiska men spårvagnarna och kullarna påminner mig om San Fransisco, det är en underbar mix.
Det är lite vemodigt när vi kramar om vår guide och tar farväl av Rio. Men jag känner att hit kommer jag att återvända. Detta enorma land som har så mycket att erbjuda, regnskog, rikt djurliv, god mat, härlig musik och dessa öppna och gästvänliga männsikor!
Jag säger -Nos encontrarmos novamente ! (-Vi möts igen!)
RELATERADE RESOR
ADRESS
Äventyrsresor
Hornsbruksg. 19, 4 tr
117 34 Stockholm
ÖPPETTIDER
Vardagar: 09.00 - 17.00
Lördag/söndag: stängt
KONTAKT
Telefon: 08-55 60 69 00
E-post: resor@aventyrsresor.se
GENVÄGAR
Resor till Costa Rica
Resor till Galapagos
Safari- och naturresor
Vandringsresor