Här kan du läsa en kort intervju med vår resenär Bosse Henriksson och hans son David. Ella Atterling ger sina bästa tips och Äventyrsresors resesäljare Håkan berättar målande om sin upplevelse av vandringen till Kilimanjaros topp.

1. Bosse Henriksson berättar om sin resa till Kilimanjaro 

Vad hade du för förväntningar på resan innan du reste?

- Det här var min tredje klättring och min sons första. Våra förväntningarna var att vi skulle få uppleva ett äventyr som både hade fina panorama ögonblick och se lite av Afrikas olika vegetationsområden (från regnskog till vida slätter och sen upp till dom karga bergen) och som samtidigt gav oss en utmaning både fysiskt och mentalt.

Varför valde du just denna led?

- Anledningen till att vi valde Maranguleden var mera slumpen, men att den var lite kortare var en fördel.

Vilka förberedelser gjorde du inför resan?

- Vi tränade som vanligt med löpning och sen gjorde vi några dagsvandringar med ryggsäck och de kängorna som vi ville gå in. Det var dagsvandringar på 5-8 timmar mest för att få känslan med packning och så autentiskt som möjligt.

Hur upplevde du den här resan jämfört med andra resor du gjort?

- Det speciella med Kilimanjaro var att få stå på det högsta berget på hela kontinenten. Jämför man med Everest Base camp och Kala Pathar så kände man inte att man hade bestigit en topp utan mera att det var en vandring bland vackra höga berg. Kilimanjaro gav den absolut starkaste känslan när man kommit upp till toppen, och det var helt fantastiskt att kunna stå där uppe med sin son efter man hade kämpat tillsammans för att ta sig till det målet. Utsikten var bedövande vacker och man kände att man stod på toppen av en hel (vår äldsta) kontinent. Klättringen var också mycket omväxlande med att gå igenom regnskog och sen komma upp på de stora slätterna med molnen under sig för att sen nå det karga landskapet så olikt allt annat. När vi sen nådde foten av Kilimanjaro kändes det underbart och man var redo att börja den slutgiltiga klättringen till toppen.

Kombinerade du vandringen med något annat?

- Nej, vi gjorde endast den här turen p g a tidsbrist och att vi också varit i Namibia förut och sett andra delar av Afrika.

Hade du någon speciell utrustning, något du vill rekommendera?

- Vi hade ingen speciell utrustning men bra kläder även om de kostar lite extra var helt fantastiskt att ha. Många lager med en cover jacka räckte mycket bra. Naturligtvis med ett par bra kängor på fötterna.

Övrigt att tänka på, tips?

- Lyssna på guiden, gå sakta, spara krafterna tills du behöver dem i slutet. Det är ingen tävling på tid utan att komma upp. Ät av allt som bjuds för att tanka reserverna i kroppen.
Prata med och lyssna på guiderna och du får lära dig så mycket mera än bara om klättringen. Dom berättar gärna om deras kultur och sitt folk och det är en fantastisk möjlighet att få en inblick i en annan kultur så olika men ändå så lika. Det är ett folk att älska.

2. Ella Atterlind berättar om sin resa till Kilimanjaro

Vad hade du för förväntningar på resan?

- Mina förväntningar var att få utmana mig själv fysiskt, att uppleva något nytt och att möta nya människor. Jag ville uppleva soluppgången från "Afrikas tak"!

Varför valde du just denna led?

- Jag valde Machame-leden för att den anses som den vackraste och sedan såg jag det som en liten utmaning att sova i tält under 5 nätter.

Vilka förberedelser gjorde du inför resan?

- Förutom det som hör en afrikaresa till (vaccinationer, visum etc) tränade jag en del. Det behövs lite träning för att njuta av vandringen. Lite joggning, vandring och mountainbike gjorde susen. Jag förberedde mig även mentalt på att jag kunde möta alla slags väder och hade kläder därefter.

Hur upplevde du den här resan jämfört med andra resor du gjort?

- Jag upplevde resan som väldigt välorganiserad och trygg. Den här resan gjorde jag ensam för att lära känna andra människor och kulturer. Vilket jag också gjorde. Jag möttes av glädje, hjälpsamhet och stor professionalitet hos guiden och hans kollegor.

Kombinerade du vandringen med något annat?

- Denna gång kombinerade jag inte Kilimanjaro med andra upplevelser, men nästa gång blir det även safari och kanske en tur till Lazy Lagoon. Då blir det en resa för hela familjen.

Hade du någon speciell utrustning, något du vill rekommendera?

- Det jag verkligen vill rekommendera att ta med är en varm dunjacka och en "camelback" ryggsäck. Jag drack litervis med vatten (5-7 l/dygn), vilket förmodligen bidrog till att jag hela tiden mådde väldigt bra uppe på berget. Vattnet smakade väldigt gott...

Övrigt att tänka på, tips?

- Res med öppet sinne, stor ödmjukhet och respekt för naturen och människorna du möter, så är jag säker på att du får en fantastisk resa! Hakuna matata!

3. Håkan på Äventyrsresor om sin upplevelse

 

"Det är fortfarande kallt och huvudvärken vill inte riktigt ge med sig när jag följer skenet av pannlampor som sakta rör sig högre upp på berget.

Det monotona ljudet av kängor som trampar i grus och mina tunga andetag, gör mig lätt dåsig. Samtidigt som jag är trött och fortfarande lite frusen, har jag en spänd förväntan inom mig och är på många sätt väldigt lycklig. Jag är på väg mot den högsta punkten på den afrikanska kontinenten, Uhuru Peak på Kilimanjaro.

Redan vid inflygningen till Kilimanjaro Airport kunde jag se berget sticka upp genom molnen. Det var nästan så att jag ville sträcka ut handen genom fönstret och känna på den snöklädda toppen. Detta mytomspunna berg som varit föremål för filmer och så många spännande historier. Där var hon, i sin fulla prakt, och jag hade inte ens landat.

Efter en rejäl frukost på hotellet i Moshi, sjönk jag ner i sätet på minibussen som skulle ta oss till berget. Vi passerade Chaggafolkets boningar, kaffe- och bananodlingar, och på ca 1.800 meters höjd skrev jag in mig i den obligatoriska loggboken. När bärarna noggrant hade vägt vår packning var det så dags för de första stegen på väg mot toppen till en av de seven summits, världens högsta fristående berg. En vandring som trots allt inte kräver några speciella förkunskaper utan är möjligt att genomföra för de flesta.

En vandring på Kilimanjaro är egentligen så mycket mer än de få minuter man tillbringar på själva toppen. Man vandrar genom ett makalöst landskap i flera klimatzoner. Den fuktiga regnskogen, där jättelika Baobab träd utgör basen i en tät och frodig vegetation. Här flyger färggranna fjärilar och fåglar medan nyfikna colobusapor tittar fram i buskagen. Via lättare barrskog kommer man vidare till hed och ljungmark. Här möts vi av vackra lobelior och jättecenecior samtidigt som höjden nu börjar göra sig påmind. Det är betydligt svalare och vänder man sig om har man en fantastisk vy över Afrikas savanner, eller ett mäktigt molntäcke - som ett vitt hav böljar runt en ensam ö.

Fåglar i alla regnbågens färger och mindre blommor utmärker sig mot det nu något karga underlaget och det börjar så smått likna ett månlandskap. Kortbyxorna är sedan länge utbytta mot underställ och långbyxor, det är kallt. En tidig morgon kunde jag för första gången se toppen på ganska nära håll. Med nattens nysnö som pudersocker utefter bergssidorna var den där, inom räckhåll men ändå så långt borta. Det var dock inte så långt kvar till sista lägret, där vi senare skulle starta toppbestigningen.

Det är midnatt och vår guide, Makupa, väcker mig och min vandrarkompis ganska precis på tolvslaget. Natten är kolsvart. Jag är lätt illamående av höjden och har lite huvudvärk, men är trots det riktigt laddad. Det är rejält kallt när jag kryper ut ur sovsäcken men samtidigt vill jag bara få alla procedurer överstökade så att jag kan komma igång. Jag vill starta, jag vill börja vandringen mot toppen så fort som möjligt! Med pannlampan påslagen och vätskesystemets slang över axeln börjar vi den långa nattvandringen.

Efter närmare sex timmars vandring på den brantaste delen av leden, når vi till slut Gilman´s Point. Vi tar oss förbi de sista stenblocken, vid krönet, och när vi vänder oss om och tittar bort mot öster, tar det inte lång tid förrän vi får se den allra första solstrålen bryta igenom den svarta horisonten. En smal orangerosa strimma som sakta växer sig allt större och så småningom färgar hela himlen, som ett stort eldklot. Det är verkligen en magisk känsla att stå här uppe på berget och se solen gå upp över den afrikanska kontinenten.

Jag vet inte om det är solen eller den utsikt jag har som får mig att känna en oerhörd värme. Bara känslan att få uppleva det här ger mig ytterligare energi för att ta mig den sista biten, till själva toppmärket. Det är en ganska flack vandring och det går betydligt lättare – helt plötsligt är jag där, vid de ihopsnickrade träplankorna – Congratulations! You are now at Uhuru Peak, Tanzania – Jag är äntligen uppe på Afrikas tak – The Roof of Africa!"

Håkan, resesäljare på Äventyrsresor

Läs mer om våra resor till Kilimanjaro, klicka här »