Machu Picchu
Machu Picchu är en välbevarad förcolumbiansk bergstad i nuvarande Peru, och upptogs på Unescos världsarvslista 1983. Områdets mest kända byggnad är Soltemplet.
Machu Picchu byggdes vid mitten av 1400-talet, då inkariket var som störst och mäktigast under Inkan Pachacuti. Området anses ha utgjort ett religiöst centrum och fungerat som ett sommarpalats för Inkan och hovet. Machu Picchu var bebott fram till den spanska erövringen av Peru 1532, då inkafolket av okänd anledning övergav området. Med tiden kom området att döljas av vegetation och ruinerna av Machu Picchu upptäcktes inte förrän år 1911 av några lokala bönder efter en skogsbrand. Detta uppmärksammades av historikern och äventyraren Hiram Bingham som gjorde Machu Picchu känd för omvärlden genom sina många artiklar och böcker om tempelstaden.
Ruinerna, som är belägna 400 meter ovanför Urubambafloden, omges på tre sidor av höga bergsryggar. Amazonas klättrar här på insidan av Anderna upp till en nivå ungefär i höjd med Machu Picchu. Området är rikt på orkidéer och epifyter.