Det Vilda Madeira

Vid öns östra sida finns en marina där vår 11-meters båt Oceanodroma ligger förtöjd. En uppblåsbar båt med styvt skrov och dubbla motorer, vardera med 250 hk. Sätena är stötdämpande för att motverka vågornas kraft och ombord finns även en portabel toalett för verkliga nödlägen. I närheten ligger en av öns verkligt stora kolonier av medelhavstrut och västlig fisktärna, så chansen är stor att vi får se dem svävandes i luften redan i marinan.

Vi styr kursen mot Funchal för att söka efter sjöfågelarter som gulnäbbad lira, mindre lira med sin karaktäristiska bågformade flykt, spetsstjärtad petrell, madeirapetrell och kanske desertaspetrell. Vanligtvis hjälper havsfåglarna även till att finna havens stora däggdjur och vi hoppas kunna få se kortfenad grindval, Edens fenval, flasknosdelfin, sadeldelfin och fläckig delfin. Vi är ute fyra timmar och därefter är det dags att kliva iland och äta en picknicklunch på trevlig plats.

Eftermiddagen bjuder på besök på tre olika platser på östra Madeira där vi söker efter traktens fåglar. Vi kommer att titta på fåglar runt den vindlande Machico-floden i grön och frodiga omgivningar, där vi hoppas finna den gyllene forsärlan, Motacilla cinerea schmitzi – en endemisk underart och vi letar även efter öns förvildade variant av afrikansk tätting, Helenaastrild, som har etablerat sig här. Här är även vanligt att få se flyttfåglar, vadarfåglar, hägrar eller änder i detta viktiga habitat.

För dig som gillar fjärilar brukar världens mest kända vandrarfjäril, monarken, Danaus plexippus, kunna synas här när det inte regnar. Sedan går turen till Porto da Cruz, i nordöstra Madeira, för en kort promenad längs kusten för att beundra basaltpelare och spektakulär geologi samt kustens endemiska växter som snokörten Echium nervosum, den buskliknande måreväxten Phyllis nobla, solfibblan Andryala glandulosa och Sinapidendron gymnocalyx som hör till den torktåliga delen av kålfamiljen.

Lite längre norrut kommer vi till Faial, känd för sin flod, sin svarta klapperstensstrand och sitt vattenfall. Vi spanar efter flyttfåglar i grönskan samt beundrar den dramatiska klapperstenstranden, inramad av polygonala basaltpelare och den örnliknande klippan Penha d´Aguia. Vi är tillbaka till hotellet tidig kväll.  Gemensam middagsbuffé.

Forskaren och docenten i systematisk botanik på NRM, Ulf Swenson, skriver intressant i Svensk Botanisk Tidskrift om hur den brittiske botanisten Philip Barker Webb besökte Atlantöarna på sin väg till Brasilien under första halvan av 1800-talet och kallade öarna för Makaronesien, ett floraområde från Madeira och Azorerna till Kanarieöarna och Kap Verde. Många entusiastiska botanister har sedan dess utforskat dess speciella flora och kallat öarna populärt för botanisternas Galapagos

Vi gör besök i São Vicente, Seixal, Paul da Serra och Ribeira Brava för korta naturexkursioner för att njuta av natur och landskap. På grund av höjdskillnaderna från 1200 meter över havet till havsnivå så är naturmiljöer och skogar mycket varierade. På nordvästra delen av ön, São Vicente-dalen, ser vi några av den lägre belägna skogarnas endemiska arter som, den i annan säsong ljuvt rosablommande, Madeiraljungen, den ibland sex meter höga Madeira-ginsten, halvbusken Madeira-cineraria, lagerträdet ”Barbusano”, den makaronesiska övärldens Atlantpors, ett vintergrönt träd som kan bli 10 meter i höjd.

Kronan i juvelen är ju givetvis den kanariska lagern, en nyckerart i de skyddade Laurisilva-skogarna som är uppsatta på Unescos världsarvslista.  Detta mångsidiga träd fångar in fukten i dimman och lagrar vattnet, skyddar mot starka vindar och erosion. Befolkningen använder bladen som krydda, likt lagerblad.

Faktum är att 90% av Madeiras lagerskogar anses vara primärskog med enstaka trädindivider över 800 år gamla och skogarna är en relikt av vad som en gång täckte mycket av södra Europa för 15-40 miljoner år sedan. I skogarna täcker bräkenarter och många endemiska växter marken medan mossor och lavar täcker grenar som ett tecken på ren luft. Här lever även över 500 endemer inom insektsriket.

Innan vi ankommer Ribeira São Vicentes flodmynning vid havet och den bildsköna staden med samma namn, vill våra fågelguider gärna kort kontrollera om rosentärnan, Sterna dougallii, eventuellt häckar igen i en koloni delad med fisktärnan, för tyvärr har rosentärnan blir mer och mer sällsynt de senaste åren.

I Seixal besöker vi en dal på cirka 700 meters höjd för att beundra en annorlunda sammansatt lagerskog som huvudsakligen består av det ljuvligt doftande konvaljträdet, Clethra arborea, hemmahörande här i Madeiras lagerskogar och den enda av sitt släkte som finns i Europa. Vidare Persea Indica, en avlägsen släkting till avokadon samt den honungsdoftande törelväxten Euphorbia Mellifera, honungstörne, som även blivit populär i trädgårdar. Denna miljö är passande för öns unika fjärilar, som svavelgula Gonepteryx maderensis och den mörkbruna  Pararge xiphia med orange fläckar.

I skogarna trivs även Madeiras tre endemiska landfågelarter, som den långtåiga madeiraduvan med rosalilaskimrande bröst, Madeira-kungsfågeln och Madeiras egen bofink. Tre makaronesiska underarter till tornseglare, sparvhök och forsärlan trivs också här.

Innan vi går upp till platån gör vi ett snabbt stopp vid Ribeira da Janela för att leta efter eventuella eftersläntrare som kan befinna sig vid flodmynningen mittemot två holmar där enfärgad seglare, Apus unicolor, häckar och där den enkla endemiska örten leituga växer i klippsprickorna.

Sedan kör vi uppför mot 1200 meters höjd där skogen mestadels består av buskar som Madeira-blåbär och ljungväxter som den endemiska Erica scoparia platycodon, samt den imponerande trädljungen vars rotved användes till pipor och snokört. I denna vackra miljö förväntar vi oss att se ormvråken segla på vindarna, kanariepiplärkan letandes efter insekter och förhoppningsvis kan vi få se den bleka tornseglaren Apus pallidus brehmorum samt Madeiras egen stationära underart av hämpling, Carduelis cannabina guentheri, som gillar det öppna landskapet med låg vegetation.

På vägen tillbaka till Funchal kommer vi eventuellt att göra ett snabbt stopp vid flodmynningen Ribeira Brava för att leta efter eventuella vadarfåglar, änder eller hägrar. Vi återvänder till vårt hotell runt kl 17.00 och kopplar av samt avrundar dagen med en middag här.

Det är också passande att här kika på andra makaronesiska endemiska träd och växter som ofta används i parkplanteringar för sina arkitektoniska egenskaper, som det imponerande drakblodsträdet, de svävande lavendelblå globerna hos den kanariska bergskrabban, en medlem i grobladssläktet och inte minst den eleganta ”fiskspetsar-euphorbian” i blågrön kuddform.

Därefter väntar en kortare levadapromenad på ca 600 meters höjd i frodig skogsmark med konvaljträd och många lagerträdarter som til, även kallat stinkwood, vars eteriska oljor används inom traditionell medicin mot högt blodtryck och feber.  Madeirakrysantemen, Madeirafläder och den imponerande endemen Melanoselinum decipiens växer här. Den sistnämnda ser ut som en palm med flikiga blad som persilja och vackra rosa blommor, och går följaktligen under smeknamnet persiljepalm.

Förmiddagens sista stopp är vid öns östra spets, där en torrare kustmiljö bland Madeira-lövkoja, inhemsk marguerit, hedblomster och blommande tjockbladsväxter ger oss en liten chans att se härfågel och rödhöna, om vi har tur. Retur runt kl 14.00 till hotellet för lunch och en eftermiddag till eget förfogande.

Efter en tidig middag skall vi på en spännande nattjakt för att lyssna efter Zinos petrell.
Vi ska njuta av solnedgången vid Pico do Arieiro och reser ca kl 20.00 från vårt hotell. Vi är åter 00.30 ungefär så det är tur att vi har sovmorgon imorgon.

Efter en knapp timmes färd till en av Madeiras högsta bergstoppar Pico do Arieiro, ser vi förhoppningsvis en spektakulär solnedgång eftersom molnen vanligtvis hålla sig nedanför bergstoppen. Här gör vi en halvtimmeslång promenad i upp och nedför toppen på ca 1700 meters höjd för att stanna vid en observationsplats, eller snarare en lyssningsplats, nära häckningsklipporna för att lyssna till de kusliga lätena från Zinos petrell. En sällsynt upplevelse och stämningsfull bergsutflykt som kräver att vädrets makter är på vår sida för att höra – och ibland skymta – silhuetterna av Pterodroma madeira.

På vägen till observationsplatsen finns några endemiska blommor precis vid sidan av stigen, som Madeira-orkidé, Dactylorhiza foliosa, inhemsk trift och bräcka samt kanarisk smörblomma. Tillträdet är strikt kontrollerat för bevarandeskäl, så detta är en exklusiv upplevelse som drivs ansvarsfullt av licensierade guider.

Du bör ha varma kläder med mössa handskar och en vattentät jacka som yttersta lager eftersom det på denna höjd är kallt. Ta med en ficklampa för att lysa på stigen men den får inte riktas uppåt, ej heller är det tillåtet med blixtfotografering. Under turen kan vi få turen att höra Manx lira och Madeiras enda uggla, underarten till västlig tornuggla, Tyto alba schmitzi, ropa djupt nere i de omgivande dalarna.
Sen retur till hotellet för en natts vila.

Strax efter kl 13 är vi tillbaka till hotellet för lunch här.
Eftersom vi skall göra en kvällslevadavandring blir det sen middag och du kanske vill passa på att ta dig ett mellanmål i hotellets buffé.
Vid halv fem reser vi från hotellet till levadan vid Ribeiro Frio för att vandra i en spektakulär lagerskogsmiljö. Efter 45 minuters bilresa anländer vi Ribeiro Frio för en lugn och upptäcktsrik promenad, ca 1 km enkel väg, rakt in Madeiras gröna hjärta. Vi följer levadan genom ett uråldrigt fuktigt ekosystem som faktiskt överlevt sedan tertiärperioden och därför har världsarvsstatus.

Vi når en fantastisk utsiktspunkt omgiven av berg och när vi utforskar lagerskogen och dess invånare, letar efter de små detaljer som går den vanlige vandrarens näsa förbi. Bland den frodiga grönskan finner vi de endemiska växter och fåglar som du vid det här laget förhoppningsvis redan är bekant med.
Efter promenaden besöker vi en trädgård som koncentrerar några andra endemiska växtarter som Isoplexis sceptrum, Geranium palmatum, Erysimum bicolor, enbärscedrus och ett annat endemiskt släkte: Musschia wollastonii.