Serengeti National Park

Serengeti är en av världens största nationalparker - nästan 15 000 kvadratkilometer, fem gånger större än Gotland eller lika stort som Holland om man inkluderar de områden som är viltreservat utan nationalparkstatus. Serengeti är hjärtat i ett mycket större ekosystem - ett av de sista på jorden där stora hjordar av vilda djur fortfarande kan vandra i takt med årstiderna längs urgamla vandringsvägar. En stor del av södra och östra Serengeti består av en stor grässlätt ett hav av gräs. Jordarna är bördiga men håller inte kvar vatten. Därför finns där inga vattenhål under den långa torrtiden och endast en del av de gräsätande djuren - t.ex. Grants gasell - kan klara sig där i juli-september. Gnu, zebra och andra gräsätare befinner sig då på annat håll, många befinner sig ända uppe i Kenya.

Regntiden börjar norrifrån. Djuren följer det uppväxande, friska gräset söderut. Varje art är specialiserad på sin egen typ av bete. Elefanterna tar det grövsta - de kan röja tät skog och bush, och de är förmodligen ansvariga för att det överhuvudtaget finns öppna gräsmarker i Östafrika. Zebrorna föredrar något högre och grövre gräs. I hälarna på dem kommer gnuhjordarna, specialiserade på finare gräs, och efter gnuerna kommer gaseller som tar det finaste och lämnar savannen i skick som en golfgreen. De korta regnen slutar normalt någon gång i december i södra Serengeti. Där finns då högt, friskt gräs då marken lämnats ifred under hela torrtiden. Där samlas hovdjuren, och där stannar de kvar tills gnuhjordarna har kalvat, vilket har sin kulmen i februari. Här uppstår varje år världens största koncentration av storvilt. Det är ca 1,7 millioner gnuer, 260 000 zebror, en halv miljon gaseller och mycket mer.

Ngorongoro Conservation Area

Ngorongoro Conservation Area (NCA) är ett stort naturskyddsområde i norra Tanzania, beläget mellan Serengeti National Park i väster och förkastningsdalen Great Rift Valley i öster. Ngorongoro Conservation Area är en särskild typ av naturskyddsområde, inte en nationalpark. Reglerna för NCA medger bland annat att massajer får bo där och hålla sin boskap på traditionellt vis.

I reservatet lever ca 40 000 massajer med över 100 000 boskapsdjur i samexistens med ca 25 000 vilda djur. Få platser i världen kan erbjuda sådan storslagen natur med sex toppar över 3 000 m. Här lever "the big five", lejon, elefant (några med stora betar), svart noshörning, buffel och leopard, och mängder av antiloper och annat småvilt. Fågellivet är också rikt och kratersjön färgas ibland rosa av flamingos och här finns den stora koritrappen och stridsörnar.

Ngorongoro ligger mellan tre sjöar. Höjden över havet varierar mellan 1 372m till 3 658m. Kratern är 610m djup och 16km vid. Den totala ytan är 256kvkm. I reservatet finner vi vidsträckta slätter, sötvattenskärr, vulkaner och kratrar, men även regnskog som fungerar som en vattenreservoar för landet runt i kring.

Tarangire National Park

Tarangire nationalpark ligger i nordöstra Tanzania och täcker en yta på drygt 2 600 kvadratkilometer och ligger på ungefär 1 100 meter över havet.

Under torrtiden i juli-oktober, men även resten av året är detta en av de bästa parkerna. Mängder av gräsätare från Riftdalen samlas då runt Tarangirefloden. Här finns också de flesta andra av Östafrikas däggdjur. Tarangire avviker från de andra parkerna genom att ha gott om högt gräs vilket gör att man här finner ett rikt fågelliv, främst hönsfåglar, som ofta skiljer sig från det i Serengeti. Parken tillhör de vackraste med mängder av baobabträd.

Parken består av många olika vegetationsområden, bland annat grässavann, trädsavann, palmskog och våtmarker. Sydväst om parken ligger Manyarasjön och genom parken rinner Tarangirefloden. Under torrperioden samlas stora mängder djur att vid floden eftersom den är den enda permanenta vattenkällan i området. Parken är del av ett större ekosystem som också omfattar Manyara nationalpark i norr och några omgivande djurskyddsområden.

Ruaha National Park

Av många resenärer betraktat som den vackraste av alla Tanzanias olika nationalparker. Redan på 1880-talet kallat ”The Garden of Eden”. Parken har fått sitt namn av hehefolkets ord ”ruvaha”, som på bantuspråket hehe betyder flod. Den har få besökare på grund av sitt relativt isolerade läge, långt in i Tanzania. Efter den sista utvidgningen är den Tanzanias största (ca 200 kv.mil) och en av Afrikas största nationalparker, av ungefär Värmlands storlek. Här kan man fortfarande få uppleva hur det var att åka på safari på Hemingways tid, då man ofta bara möter 3–10 safaribilar på en hel dag. Det som gör parken så speciell och artrik är dess många olika slag av miljöer. Från höga skogklädda berg på 1500 m.ö.h. ned till torra savannlandskap kring 800 m.ö.h. Här finner många östafrikanska arter som mindre kudu och stripig hyena tillsammans med arter från södra Afrika t.ex. större kudu, Lichenstein’s hartebeest och skönheterna roan- och sabelantilop. Botaniskt är parken även rikare än andra områden, den har t.ex. 1600 växtarter, (jämfört med 400 i Serengeti). Här har man även observerat närmare 500 fågelarter. Under torrtiden i juni-november, koncentreras viltet till områden med permanent vatten. Här bor vi på Ruaha River Lodge som ligger vackert med fantastiskt läge invid floden. När det är torrtid kan floden torka ut men i små fördjupningar trängs flodhästar och krokodiler. Här kan du sitta på utsiktsterrassen och njuta av solnedgången med en kall dryck i handen. Samtidigt som djuren kommer ned till vattnet för att dricka bland flodhästarna.

Selous Game Reserve

Selous är ett av världens största naturreservat med sina närmar 550 kv.mil, (större än Schweiz). Det har fått sitt namn efter storviltjägaren och naturvårdaren Sir Frederick Selous som dog här vid en strid mot tyskarna under första världskriget. I stora delar av detta ”Game Reserve” bedrivs även jakt under kontrollerade former, utom i den norra delen runt Rufijifloden som besöks av turister. Vi bor på Rufiji River Camp, med strålande utsikt över Rufijifloden i mycket stora, bekväma tält på plattformar. Selous utsågs till Världsarv av UNESCO redan 1982 för sin stora diversitet av natur och djur. Stora delar består av flacka sandiga busk- savanner och miomboskogar, med rikare vegetation kring floder och vattendrag, där det bl.a. växer stora höga, pelarlika borassuspalmer. Selous är framför allt känt för sitt bestånd av den hotade Afrikanska vildhunden, men här finns även viktiga populationer av elefant, lejon och många andra savanndjur. Vid floden är det även ett mycket rikt fågelliv. Undertorrtiden i juni – november koncentreras viltet till områden med permanent vatten.

Mikumi National Park

Mikumi nationalpark ligger i centrala Tanzania, cirka 290 km väster om Dar es Salaam längs huvudleden till Iringa, vilket gör den till en av de mest lättillgängliga parkerna i landet.  Nationalparken är 32,3 kvadratmil stor, den fjärde största i Tanzania. Tillsammans med Selous viltreservat, som är Östafrikas största reservat och ligger strax söder om Mikumi, bildar de båda områdena ett vidsträckt ekosystem.

Parken inrättades 1964, parken har fått sitt namn efter byn Mikumi som ligger på parkens västra gräns vid vägen mot Iringa. Mikumi betyder palmyrapalm på det lokala bantuspråket vidunda.

Den norra delen av parken, Mkataflodens slättland, utgörs av savann och bjuder på giraff, elefant, flodhäst, babian, afrikansk buffel, eland, gnu, impala, lejon och leopard. I den södra delen av parken, som ligger i gränslandet mellan akaciaskog och miomboskog, finns ovanligare arter som sabelantilop och större kudu.



Katavi National Park 

Katavi nationalpark, som med sina 44,7 kvadratmil är Tanzanias tredje största nationalpark, ligger i västra Tanzania nära Tanganyikasjön. Katavi ligger i västra Tanzania och bjuder på stor variation med stora träskmarker, vattendrag och miomboskog. De grunda sjöarna Katavi och Chada samt floden Katuma torkar under torrperioden ihop till vattenhål.

Här finns stora hjordar av zebra, afrikansk buffel och impala. Dessutom finns elefanter, flodhästar, vårtsvin och giraffer i större mängder.  Vattenbock, puku, elandantilop, sabelantilop, buskbock och dykarantiloper, roanantiloper är gräsätare man även kan få se. Bland rovdjuren finns lejon, leopard, fläckig hyena, gepard, afrikansk vildhund, krokodiler och serval.

Fler än 400 fågelarter har setts i parken, bland annat rovfågel, flyghöns, papegojor, musfåglar och nattskärror.

Saadani National Park 

Saadani National Park ligger i östra Tanzania cirka 45 km norr om Bagamoyo och 9 mil norr om Dar es Saalam, i distrikten Bagamoyo och Pangani och har en yta på 11 kv.mil och är den enda nationalparken i landet som ligger vid kusten.

Viltreservatet bildades officiellt 1969 i samarbete med lokalbefolkningen som blev kompenserade för förlorad odlingsmark. Samtidigt öppnades en djurpark i anslutning till reservatet som till en början omfattade cirka 200 km2. Flera områden som södra och norra Mkwaja och Zaraninge skogsreservat har tillkommit och 2005 fick Saadani nationalparkstatus. Detta är den yngsta nationalparken i Tanzania.

Grön havssköldpadda kommer för att lägga ägg på Saadanis stränder i juli-september och längst Wamifloden finns flodhästar krokodiler. Längs floden finns möjligheter att se hägrar, kungsfiskare, skrikhavsörn och många olika vadare.

I skogen och bushen finns skygga elefanter, leoparder, större kudu, sabelantilop, suniantilop, dykarantilop, svartvit colobus och bushbabies. I bushen och på savannen finns afrikansk buffel, Lichtensteins hartebeest, vattenbock, vårtsvin, giraffer, gnu, zebra och eland. Lejon finns men är inte alltid lätta att upptäcka. Fläckig hyena, genetter, civett och piggsvin är aktiva på natten. I Saadani är det glesare mellan djuren än i de stora öppna parkerna, men här får vi prova allt från bilsafari, vandring, båttur och spana från utsiktstorn i stället.

Hit kommer grön havssköldpadda för att lägga ägg på parkens stränder och längs Wamifloden finns stora flodhästgrupper och nilkrokodiler. Längs floden finns goda möjligheter att se kungsfiskare, skrikhavsörn och många vadare.