Serengeti Nationalpark
Serengeti är en av världens största nationalparker - nästan 15 000 kvadratkilometer, fem gånger större än Gotland eller lika stort som Holland om man inkluderar de områden som är viltreservat utan nationalparkstatus. Serengeti är hjärtat i ett mycket större ekosystem - ett av de sista på jorden där stora hjordar av vilda djur fortfarande kan vandra i takt med årstiderna längs urgamla vandringsvägar.
En stor del av södra och östra Serengeti består av en stor grässlätt ett hav av gräs. Jordarna är bördiga men håller inte kvar vatten. Därför finns där inga vattenhål under den långa torrtiden och endast en del av de gräsätande djuren - t.ex. Grants gasell - kan klara sig där i juli-september. Gnu, zebra och andra gräsätare befinner sig då på annat håll, många befinner sig ända uppe i Kenya.
Regntiden börjar norrifrån. Djuren följer det uppväxande, friska gräset söderut. Varje art är specialiserad på sin egen typ av bete. Elefanterna tar det grövsta - de kan röja tät skog och bush, och de är förmodligen ansvariga för att det överhuvudtaget finns öppna gräsmarker i Östafrika. Zebrorna föredrar något högre och grövre gräs. I hälarna på dem kommer gnuhjordarna, specialiserade på finare gräs, och efter gnuerna kommer gaseller som tar det finaste och lämnar savannen i skick som en golfgreen. De korta regnen slutar normalt någon gång i december i södra Serengeti. Där finns då högt, friskt gräs då marken lämnats ifred under hela torrtiden. Där samlas hovdjuren, och där stannar de kvar tills gnuhjordarna har kalvat, vilket har sin kulmen i februari. Här uppstår varje år världens största koncentration av storvilt. Det är ca 1,7 millioner gnuer, 260 000 zebror, en halv miljon gaseller och mycket mer.
