Arbetet med att bevara Mount Everest rent fortsätter!

Vi på Äventyrsresor kommer att fortsätta följa arbetet med Saving Mount Everest 2011. Inom ett par års tid hoppas vi att lokalbefolkningen i området kring Mount Everest ska ha satt det nya hållbara återvinningssystemet i bruk.

Vi avslutar här med ett par bilder från resans sista dagar i Kathmandu!

Vill du resa till Nepal? Läs mer här vandringen till Everest Base Camp här


Margareta, Niclas och Mikael lämnar datorer till rektorn för byskolan i Chyangba

Den sista dagen i Kathmandu lämnade Mikael, Margareta och Niclas över tre datorer som Äventyrsresor skänker till skolan i byn Chyangba. Skolan i Chyangba är helt beroende av regelbundet stöd från Woncghu Sherpa och Äventyrsresors samarbetspartner Peak Promotion. Äventyrsresors vandringsresenärer i Nepal bidrar genom sin resa därmed direkt till skolan drift och utveckling. De flesta kvalificerade lärare i Nepal väljer ett arbete i Kathmandu framför att arbeta på landsbygden men lärarna i Chyangba avlönas direkt av Peak Promotion, vilket har gjort det möjligt att få välutbildade lärare även till denna avlägset belägna bergsby.

Utbyggnaden av mobiltelefonnätet går fort i Nepal, vilket gör att Wongchus skola i snart kommer att kunna kommunicera med internet via mobilt bredband och dessa datorer. Äventyrsresors gruppresa "I Sherpafolkets fotspår" besöker skolan i november i år, och då hoppas vi kunna se att datornerna används i undervisningen. Rektorn för skolan har mottagit datorerna och de är nu på väg till Chyangba.


Wongchu överlämnar en lycko-sjal till Margareta

Äventyrsresors samarbetspartner Wongchu Sherpa är grundare och ordförande för Everest Summiteers Association, en NGO som bl.a. verkar för att sprida information om Mount Everest . De stödjer också lokala sherpafamiljer som förlorat anhöriga på berget. Som en viktig del av projektet Save Everest 2011, för Wongchu förhandlingar med Nepals regering för att få till stånd miljölagar som reglerar samtliga klätter- och vandringsexpeditioner på Mount Everest. I framtiden kommer inget avfall ( syrgasuber, klätterutrustning etc) få lämnas kvar på berget. Allt man tar med sig upp måste registeras för att säkerställa att inget lämnas kvar. På så sätt ska även de högre delarna av Mount Everest bevaras rena och helt fria från skräp i framtiden.


Här träffar gänget Phinjo Sherpa, Eco Himals huvudman i Nepal

Under tiden i Kathmandu träffade våra resenärer Eco-Himals huvudman i Nepal, Phinjo Sherpa. Eco Himal är en NGO (med huvudsäte i Österrike) som bedriver lokala stödprojekt i Nepal och Tibet inom olika områden bl.a. infrastruktur (hydroeliktricitets-anläggningar, vattenreningsprojekt etc). De är nu ansvariga för att driva Save Everest projektet vidare i Nepal. Arbetet med att utbilda lokalbefolkningen har redan startat, och med hjälp från Eco Himal kommer det drivas vidare under flera års tid. Parallellt med Eco Himals utbildningsarbete, kommer det svenska avfallshanterings -företaget Ragnsells bidra med avfallskärl, biologiska toaletter och kunskap kring implementering av hållbara avfallssystem.


Middag med Anton Zuser - Waste Manager Investigator (i svart tröja till höger)

En av kvällarna under vandringen åt Äventyrsresors grupp middag med Eco Himals Waste Manager Investigator Anton Zuser. Anton var under ett par veckor i april utsänd av Eco Himal för att studera hur sopor hanteras i området kring Everest. Hans undersökning kommer att användas i Eco Himals utvecklingssarbete av det nya hållbara återvinningssystemet.

Äventyrsresor tackar Margareta, Mikael, Niclas, Maria och Pelle som bloggat och skickat bilder från resan. Vi hoppas att projektet Save Everest 2011 leder till en hållbar utveckling i Everest-området och att det nya systemet för sophantering kommer att statuera exempel även för andra delar i Himalaya!

Resebloggen från supportresan Save Everest

 

28 april - Vi lättar från Lukla, tillbaka till Kathmandu


Luklas flygplats, planet landar i uppförsbacke, hämtar upp oss och återvänder till Kathmandu

Idag var det vår sista vandringsdag, vilken huvudsakligen bestod av vandring från vårt tehus till flygplatsen i Lukla. Det var ett känslosamt avsked, då vi lämnade våra guider och bärare. Vi fick många khattas - ljusgula scarves - med en önskan om lyckosam framtid.Efter den mycket korta startsträckan på Luklas flygplats, njöt vi av flygturen mellan bergen då vi såg de snötäckta topparna i fjärran.

I Katmandu delade vi på oss. Några besökte ett par vackra platser såsom Drottningens bad, en oas bestående av ett tempel med omgivande damm och Garden of Dreams, en återställd tidigare privatägd trädgård.

Några av oss shoppade billiga kläder och souvenirer i Thamel, ett område i Katmandu, medan några slappade på rummet. På kvällen var det stor avskedsmiddag på Bhojan Giriha tillsammans med våra vänner från Peak Promotion, ibland dem Wongchu Sherpa. Matborden och stolarna var lite ovanliga för oss långa svenskar. Bordsbenen var korta och stolarna saknade ben. Så det kändes lite speciellt när servitörerna serverade högt ovanför oss. Middagen erbjöd många olika nepalesiska rätter och smaker.

Och uppträdandet i form av dans och musik skapade en härlig stämning, som avslut på en fantastisk resa!


Avskedsmiddag på tranditionell resturang i Kathmandu

27 april -Namche Bazaar till Lukla


Vi passerar en stor bönesten med mani-inskriptioner

Dagen startade tidigt med en liten tripp runt i Namche innan frukosten för några av oss. Man bränner ofta skräp under natten och tidig morgon, och vi ville ta en titt på det. Efter en god måltid gav vi oss av mot Lukla. Vi inledde med att gå ner ner ner samma väg som vi gick upp upp upp för ungefär en vecka sedan. Den här kullen var superjobbig redan då, och till och med att gå ner var riktigt jobbigt! Vi mötte många ansikten på väg upp, och fick en ganska tydlig bild av hur vi måste ha setter ut när vi klättrade uppåt. Men vi tog oss alla ner tryggt och säkert och korsade till sist den ca 60 meter höga wire-bron över floden från Khumbu-glaciären. Vi hade planerat att äta lunch i Phakding, men det blev lunch långt innan vi kommit så långt. Men som vanligt en härlig måltid.

Senare under dagen träffade vi på en grupp barn som kastade skräp efter sig längs stigen. Vi plockade upp det och samlade barnen runt oss för att lite pedagogiskt förklara att man inte skulle kasta skräp på det viset, utan istället stoppa det i fickan tills man hittade en skräpkorg. Vi var inte säkra på att budskapet gick fram helt, men förhoppningsvis har vi lyckats påverkan dem så det finns någon liten tanke kvar i bakhuvudet om vad de där konstiga västerlänningrna sa en dag.

Vi kom så småningom fram till Lukla, dock mycket senare än beräknat. Vi var ganska slitna denna sista vandringsdag, och den sista sträckan från Phakding till Lukla gick dessutom uppför. Skönt dag nummer ett när vi gick åt andra hållet och det var utför, men nu var det inte lika skönt...

Men till sist kom vi i alla fall fram till Lukla i mörkret just som solen lyfte bort sina sista ljusglimtar för dagen, och bara minuter efter vi kommit in på vårt guesthouse öppnade sig himmlen i ett gigantiskt skyfall. Snacka om timing!

Inne på guesthouset hade våra guider och bärare planerat en avskedsmiddag för oss bestående av flera spännande lokala maträtter. Fantastiskt gott! Så vi avnjöt den kulinariska sista middagen på berget med våra nyvunna vänner. Mycket skratt och någon liten tår. Utmattade föll vi till sist i säng, trötta men glada! Vilken vandring vi haft! Imorgon bitti flyger vi till Katmandu.

 


Snart framme vid lunchplatsen, där vi får vila ett tag. Nedstigningen i höjdmeter känns i benen idag!

26 april - Subabihan!


Vi "hoppas" att det ska sluta regna snart

Idag vaknade vi upp i Pangboche, vädret var fint så vi tog en morgontur i byn, såg Yakar/Nakar ( Hane/Hona) som vallades ned till floden långt under oss. På kvällarna går dom tydligen själv hem till sina gårdar. I byn var även många terrasodlingar, framförallt är det potatis som odlas här.

Den lilla bäcken som rinner genom byn passerade förbi små hus där det stod ett par bönesnurror som drevs av vattnet. Då bönesnurrorna snurrar flyger bönerna vidare i luften.

Vi åt vår frukost i det uppvärmda allrummet / restaurangen på vårt hotell, det är den enda del som är uppvärmd på dom olika "Lodgerna" och det värms upp av djurens exkrementer som plattas ut och torkas, sedan antänds det med lite bensin.

Vår vandring idag gick åter genom Rhododendronskogar, och nu här på lägre höjd igen så blommar dom för fullt, dramatiska vyer som vanligt. Efter att spenderat ett antal dygn ovanför trädgränsen njöt vi till fullo av lummigheten och värmen som den lägre höjden medför.

Eftermiddagen bjöd tyvärr på lite regn men vi gav inte upp "Hoppet" för det, utan vi anlände Namche ca fyra på eftermiddagen, och vi visste att här skulle vi få duscha...lycka!


Kaminen i te-huset eldas med något som jakarna lämnar efter dig/Styrkan återvänder när vi kommer ner på lägre höjder

25 april - Stegen blir lättare på väg neråt Pangboche

Idag vaknade vi upp i Gorak Shep. Denna gång var det iskallt och snöklätt till skillnad mot förra gången vi passerade Gorak Shep. Pelle hade föregående kväll gått ner ända till Lobuche för att minska problemen med höjdsjuka, så vi passade på att plocka upp honom när vi passerade där. Pelle kände sig bättre, och vi fortsatte vår vandring genom den snöklädda Lobuchedalen. Nu går det nerför! Mitt i en av de branta nedstigningarna stötte vi på Oscar Kihlborg, senast i Nepal för 17 år sen då han besteg Lohtse tillsammans med Micke Reutersvärd.

Då trekkingleden slutade slutta nerför, hade vi för en gångs skull en flack vandring framför oss över små porlande glaciärbäckar och mellan betande jakar nådde vi fram till Periche där vi avnjöt ännu en härlig lunch. Där stötte vi pa två av huvudmännen i Save Everest projektet, Tommy Gustafsson och Kurt Luger.

Småmosiga efter den trevliga lunchen gick vi motvilligt vidare i den kyliga luften. Men efter en kort stund då värmen i kroppen kommit tillbaka hade vi en bedårande vacker vandring högt ovanför forsande glaciärvatten. Väl framme i Pangboche har vi suttit och värmt oss vid kaminen tillsammans med en reikarnerad Lama från Tibet.

Efter att ha druckit upp den tionde koppen te för denna dag så väntar nu sovsäcken.


Våra guider Tendi och Ngwang


Pelle blickar ner mot Periche

24 april - Tillbaka till Gorak Shep genom mild snöstorm

Efter ett kallt uppvakande I frostiga tält avnjöt vi en härlig frukost. Det är fantastiskt hur kockarna I base camp kan laga sån god mat I en liten stenhydda! Innan lunchen fortsatte vi att socialisera med våra nyfunna svenska vänner. Det är på det viset dom spenderar sina dagar I basecamp när dom inte klättrar Khumbu icefall, dom socialiserar.

Efter ytterligare ett härligt mål mat besökte vi städexpeditionen som äntligen anlänt. Dom höll på att bygga upp sin camp. Äntligen syns Save Everest 2011 på riktigt i regionen!

Plötsligt rullade molnen in just som vi var klara for avfärd mot Gorak Shep. Självklart blev det ännu en dagsvandring i mild snöstorm. Nu är vi framme i Gorak Shep där vi vilar och har just ätit middag, samt planerat morgondagens äventyr, trippen till Pangboche.

Snart blir det bingen. Godnatt!


Molnen lättar tillslut när vi närmar oss Gorak Shep


Sherpas sorterar skräp i Base Camp

23 april - Framme i Everest Base Camp


Varmt välkomnande i Everest base camp

Idag hade vi sinnet inställt på Everest base camp. Vi lämnade Lobuche tidigt på morgonen och kom fram till Gorak Shep före lunch. Efter en lång paus fortsatte vi mot basecamp. Ca 200 meter efter lunchstallet blev vi tvungna att stanna för att hjälpa en man fran Singapore. Han hade problem med sin vad och efter mycket möda hittade vi smärtstillande gel i en av vara väskor, och han blev glad.

Senare under dagen nådde vi Khumbu glacier. Vilka enorma krafter moder jord har att bjuda på! Som en plog har glaciären pressat sig fram genom landskapet och plogat upp 20-50 meter höga vallar av grus och sten på vardera sida. Vår stig gick längs toppen av dessa drivor där vi kämpade oss fram hoppandes från sten till sten. Det hade varit relativt enkelt om det inte varit för vädret – vi hade hamnat mitt i en mild snöstorm. Men hur som helst en väldigt trevlig promenad.

Längre upp gick vi på själva glaciären. Det är ocksa där sjalva Everest base camp ligger. Base camp ändrar form for varje år eftersom glaciären hela tiden rör sig neråt. Vi var väntade av några svenskar, och till vår stora glädje hade dom gjort en jättestor affish med våra namn för att välkomna oss. En av dom planerar att nå toppen av Mount Everest inom ett par veckor som den yngsta svensk någonsin.

Vi var trötta, men trots det lyckades vi socialicera med våra nya vänner. Några av oss hade problem med höjden, men som tur är, är vi omgivna av kompetent personal. Så nu säger vi natty natty. Tältet i 15 minus väntar!


Full aktivitet i Base Camp - Städexpeditionen har anlänt


Niclas i Base camp /Khumbu Icefall och Mt Nuptse


Landskapet omkring oss blir kargare - på väg till Lobuche

22 april - Tunn luft i Lobuche

Vi vaknade till ljudet av helikoptrar den här morgonen. Full fart i luften! Många blir sjuka på den här höjden, och behöver räddas med helikopter. Många flygningar blir det förstås också med utrustning och förnödenheter till olika expeditioner, lokalbefolkning och te-husen runt om kring i området. Efter en stadig frukost bestående av ägg, havregrynsgröt, rostat bröd med sylt, musli, te och andra godsaker påbörjades dagens vandring mot Lobuche. Först brant brant uppåt, och sen lite lagomt uppåt resten av dagen. Det är svårt att vänja sig vid att titta ner på flygande helikoptrar. Vi går så högt hela tiden nu, och helikoptrarna flyger oftast nere i dalarna. En annan sak som känns underlig är temperaturen. Solen skiner från en klarblå himmel, och sanden och stenarna känns solvarma som en härlig sommardag. Men ändå är det minusgrader, och vinden piskar konstant. På vägen passerade vi en minnesplats för folk som avlidigt då de försöker bestiga Mount Everest.

Hela landskapet har ändrats draskiskt de sista dagarna. Nu finns inte länge några träd eller buskar. Någon enskata dunge av ljung kan fortfarande synas till. Annars är det bara sten och sand överallt. Vi kom fram till vår destination Luboche på ca 4900 m under eftermiddagen och tillbringade resten av dagen i tehuset, och med att se oss omkring i den lilla byn. Hela tiden träffar man nya vänner! Vi märker verkligen av höjden nu. Huvudvärk och andra höjdsymtom blir allt vanligare i gruppen. Så nu gäller det att vi är vaksamma och håller koll på varandra.

Vi har nu ätit en god middag och sällskapsrummet är varmt från kaminen. Klockan närmar sig 21.00 och det börjar bli dags för sovsäcken.

Så god natt- Subaratri! Imorgon bär det av till Everest Base Camp!


Maria och Margareta vid minneplatsen

 

21 april - Acklimatiseringsvandring till Nagartsang Peak

 

Idag har vi verkligen fått bekänna färg! Vi har haft en dag för acklimatisering, vilket innebar att vi återigen gått högt och ska sova "lågt". Vi gick 750 höjdmeter rakt upp till Nagartsang Peak. Med tanke på att utgångsläget var ca 4300 m, blev 750 höjdmeter tufft. Riktigt tufft. Vi var uppe på 5080 möh och vände. Men innan vi gick ner igen, satt vi uppe på toppen och beskådade de nästan skrämmande vackra och vilda topparna runt omkring oss. Ama Dablam är vårt husberg, så det spanade vi förstås in ordentligt. Sen tittade vi allt lite extra på Island Peak, där vi vet att våra nyfunna vänner schweizarna, skulle upp och klättra idag.

Och så städade vi lite mer: samlade ihop plastflaskor, skräp, gamla rep och annat, innan det var dags att styra stegen nedåt igen. Då började nästa pärs, att bromsa sig 750 m ner från 5080 meter. Våra guider och bärare var alla mycket uppmärksamma på hur vi klarade av det, för att säkerställa att det gick bra för oss alla.

Väl nere var det dags för en sen lunch. Vi satt ett gäng håglösa svenskar och försökte tvinga i oss maten. Inget fel på den, snarare på vår aptit och på vår energinivå. Men lite distans till vår prestation fick vi ändå, när en av våra duktiga bärare sa att även han var lite trött. Det vi just gjort var en fantastisk prestation. Tendi, vår fantastiska guide, säger att vi var jätteduktiga!

Imorgon bär det av mot Lobuche, och dagen därefter bär det av till vårt mål - Everst Base Camp. Till dess - Namaste!


På väg mot toppen av Nagartsang med Pelle i täten


Ngwang och Margareta blickar ner över Dingboche-dalen

20 april - Rhododendronskogar och nyfikna barn


Everest panorama i solsken

Mundre Sherpa är vår nya gruppmedlem, men egentligen är han inte ny i gruppen. Vår guide gav detta smeknamn till Niclas. Mundre är en nepalesisk komiker, och tydligen påminde Niclas om honom. Så nu kallar alla bärare och guider honom för Mundri.

Idag när vi vaknade upp hade vi en fantastisk panoramautsikt mot Mount Everest från våra sovrumsfönster. Vi tog naturligtvis några bilder.

Efter frukost vandrade vi iväg med siktet inställt på Dingboche på 4400 meters höjd.

Vi startade vår vandring nedåt genom den underbara rhododendronskogen, sedan långsamt uppåt, uppåt och uppåt.

Under lunchen i Sumare fick vi alla en fridfull stund nä restaurangen bredvid började spela lokal sherpamusik, samtidigt som svansarna på några jakar, som stod bredvid, började vifta i vinden. Vi fortsatte och passerade några fantastiska träd med massvis av meterlång skägglav. Ju högre vi kom, desto färre träd. Träden ersattes nu av gräs och små buskar tillsammans med klippor och grus.

Minns ni den polske killen vi nämnde igår? Vi mötte honom idag också. Helt väck. Han trodde han skulle gå på en acklimatiseringstur med an annan grupp, och han satt och väntade in dem vid en sten. Men vi mötte just den lilla gruppen senare, och dom var inte bakom, utan framför. Och dom skulle absolut inte på någon acklimatiseringstur! Så berättelsen förtäljer inte vad som hände med honom sen vi sist såg honom. Efter en härlig dagsvandring kom vi fram till Dinboche där vi drack te i eftermiddagssolen. Sen tog vi en liten promenad i byn. Ljuvliga barn från byn lekte längs stigen. När vi kom till utkanten av byn hittade vi byns skräpbrännarhål, och det var ungefär så illa som vi hade föreställt oss. Så Save Everest projektet är verkligen välbehövligt!

Nu är vi tillbaka i det charmiga tehuset där vi träffat några damer och herrar 65+ som vandrar runt på dom här höjderna. Vi är klart imponerade!


Utsikt över Mt Amadablam


På väg till Dingboche


Barnen är nyfikna på vår kamera

19 april - På väg till Thengboche 3780 m.ö.h


Vi passerar ett gäng jakar som också vandrar uppåt

Wow, nu är vi verkligen mitt ibland alla de höga topparna I Himalaya! Under förmiddagen hade vi en lugn och fin vandring, då vi stannade vid flera tillfällen och lagade trasiga soptunnor. Vi plockade också med oss ett antal plastflaskor längs vägen.

Efter lunch bar det av rakt upp längs bergväggen, ungefär 600 höjdmeter. Det var tufft. Särskilt de av oss som inte mådde riktigt 100% i morse, gjorde en strong insats. Och det blev ännu tuffare då vi hamnade i ett nytt hageloväder. Men när vi kom upp hit till Tengboche (3860 m o h), väntade en varm braskamin på oss, där vi mös en stund med en kopp varmt te. När vi hade bytt våra mindre torra klader, gick vi till det buddhistiska templet här. Flera lamas mediterade. Det var verkligen fridfullt att höra meditationen och vi riktigt kände lugnet och heligheten i templet. Expeditioner till de högsta topparna brukar få välsignelser här, innan de bestiger bergen. Nu har vi kommit såpass högt upp att vi sett riktiga jakar. Inte bara de korsningar mellan jakar och kor, som vi sett forut. Jakar kan nämligen inte leva på lägre höjder, endast i högalpin terräng.

Vi mötte ocksa en yr och halvt svimmfärdig polack, som bara ska vara så glad att han mötte vår guide Tendi Sherpa. Utan hans råd och hjälpen från en av vara bärare, som tog över polackens ryggäack, vet vi verkligen inte hur det hade slutat. Han hade gett sig av upp i bergen här på egen hand och hade varken bärare eller guide (vilket han uppenbarligen tyckte var för dyrt). Vi hoppas alla han planerar bättre nästa gång.


Vi vandrar mot Thengboche, dalen kantas av snöklädda jättar


Tendi och Nima lagar en soptunna av flätat gräs längs stigen


En fridfull stund i klostret i Thengboche

18 april - Vyer över Everest


Vi belönas med vackra vyer från dagens högsta punkt

Idag har vi sett Mount Everest!

Där låg det, omgivet av de andra topparna, Mount Lhotse, Nuptse, Ama Dablam med flera. Vi gjorde en acklimatiseringsvandring mellan kl nio och tre, då vi tog ytterligare ca 500 höjdmeter och sen tillbaka ner till Namche för att sova på den lägre höjden. Kroppen blir bättre rustad för nya höjder på det viset. Gå högt och sova lågt.

Vi upplevde alla väder idag. Sol, vind, åska och hagel. Det var häftigt att höra åskan mullra mellan Himalayas toppar. Vandringen i sig har fungerat bra överlag, men höjden gör sig påmind i några deltagares magar.

Vi vandrade över hela landningsbanan på världens högst belägna flygplats, ca 13000 fot eller 3700 m typ. Det var intressant. Efter vi kommit över kammen på berget ovanför Namche hade vi fin utsikt över Green valley, eller Khumjung som den heter här. Där finns Hillary School, uppförd av Hillary Foundation. Edmund Hillary var den förste i Världen att bestiga Mount Everest tillsammans med Tenzing Norgay Sherpa. Darefter startade han en fond för olika välgörande projekt för lokalbefolkningen. Bland annat kan byborna i Khumjung ansöka om pengar ur fonden till sina hustak som alla är av grön takplåt. Likaså är alla fönsterbågar grönmålade. Därav namnet på byn.

Väl tillbaka i Namche gick Mia och Pelle för att intervjua Anton Zuser, en waste management investigator från Österrike som är här för att analysera läget inför det kommande sophanteringssystemet. Efteråt fick vi möjlighet att äta middag med honom. Det var väldigt intressant att höra hans tankar angående sophantering i detta område.

Kvällarna blir tidiga när dagarna tar så mycket energi, så det blir nog sängen kring nio för oss alla. Vi ser till att hela tiden dricka vilket är viktigt pa denna höjd, sa nu fyller vi på vara flaskor för morgondagens tur. Det blir uppstigning 06.00 och sedan avfärd ca 07.00 mot Thengboche på 3870 m. Detta ser vi fram emot!


Ngwang, Nima och Margareta promenerar på världens högst belägna flygplats


Utsikten ner mot Namche Bazaar

17 april, Phakding och Namche Bazaar

Idag har vi satts på prov ordentligt!

Vi kom inte iväg i tid och vi kom definitivt inte fram i tid. Dagens sträcka var mellan Phakding och Namche Bazaar, en nätt sträcka på 11 km. Detta tog oss 8 timmar och 40 minuter. Detta kan verka rätt slött, men vi kan försäkra er om att vi har gjort allt annat än latat oss!


Lunchrast i Monjo

Att kämpa sig uppåt 800 höjdmeter på slingrande stigar är en rejäl utmaning! Mycket beroende på att när vi glada över att vi avverkat en stenig brant backe full med Jopke,( en korsning mellan Jak och ko), ja da skulle vi gå ner nästan lika långt… Sen var det bara att ta nya tag-upp igen! Och så fortsatte dagen. Men med Himalayas toppar konstant vilande ovanför vara huvuden fick vi hela tiden nya krafter att fortsatta kämpa oss uppåt. Efter lunchen I Monjo (2831 möh), kom vi äntligen igenom porten till Sagarmatha Nationalpark. Framför oss väntar 6 hängbroar, varav den sista hänger 60 meter över det forsande, iskalla, glaciärvattnet. Efter den sista hängbron, ledde stigen uppåt och åter uppåt. Tittade man på höjdkurvorna på kartan kändes detta helt omöjligt!


Högsta hängbron innan Namche Bazaar

Men nu sitter vi här i Namche Bazaar, trötta men omåttligt stolta över vår prestation. Sist men inte minst finns här dusch på rummet! Lycka.


Stranden längs Jorsaleafloden

16 april - Lukla - Phakding

Vi lämnade ett lugnt och fridfullt Kathmandu tidig morgon just som solen tittat upp över bergskammen. Efter att vi sett flygvärdinnan koka te under flygplanets vinge, lyfte vi mot Lukla, ett litet samhälle som blir vår start för vandringen till Everst Base camp.

Flygningen till Lukla gav oss en första blick over Himalayas majestätiska snökladda toppar ovan molnen genom flygplanets fönster. Lukla går nog till historien som en av världens kortaste flygplatser. Landningsbanan som vi uppskattade till ca 400 meter sluttade kraftigt uppför, och slutade i en klippvägg. Väl ute ur planet slogs vi av lugnet och alla dofter i den lilla bergsbyn. Var man än vänder sig är det helt obeskrivliga vyer.

Under vandringen mot vårt första övernattningsstopp i Phakding (2640m) slås vi återigen och konstant av alla blommor, växter, dofter, människor och djur. Det doftar magnolia, meterhöga rhododendron, persika, äpplen och päron. Friden avbröts abrupt då en av oss tappade ner sina solglasögon i den lokala latrinen. Ett mindre inbrottsförsök krävdes for att komma ner under huset där de kunde fiskas fram med några bambustavar, och lyckligtvis hade de landat i gräset intill otrevligheterna.

Färden går vidare och tillsammans med Jopkop (ett jakdjur) andra vandrare och Sherpas korsar vi hissnande hängbroar över raviner med mjölkvitt forsande glaciärvatten långt nere under oss. Om man vågar titta ner…

Nu är vi framme och har ätit middag. Vilat lite inför morgondagen som kommer ta oss till den beryktade staden Namche Bazaar med världens högst belägna hotell. Hörs imorgon!

 

15 april - Möte om Save Everest

Efter en härlig sightseeing I Katmandu återvande vi till Peak Promotions kontor för vårt möte med Wong Shu Sherpa, Phinjo Sherpa och Mingmar Sherpa, några av huvudmännen bakom hela Save Everest projektet. Det var intressant och vi blev ännu mer insatta i detta viktiga projekt som faktiskt är anledningen till att vi är har. Efter mötet blev vi än mer taggade att få komma igång med äventyret!

 

 

15 april - Ankomst till Nepal

Nu har vi redan varit i Katmandu i 57 år! Vi reste från Sverige 2011 och damp ner 2068, mitt i det nepalesiska nyaret! Så fort vi landade överväldigades vi av alla intryck här: färger, dofter, folk…De heliga korna ligger lugnt på gatan mitt i trafikkaoset och människorna verkar ha hittat ett sätt att handskas med det hela: tuta! Ja, det vill säga förarna av motordrivna fordon. Alla andra försöker hålla sig på sin kant av de smala gatorna. Vi har även haft en minutiös genomgång av vår utrustning. Vi fick visa upp vad vi tänkt ta med oss och så fick vi godkänt eller så hamnade något på inköpslistan. Det känns väldigt seriöst. De är t ex viktigt att ha två par solglasögon. Att ha sönder eller tappa sitt enda par, skulle medföra stora problem for ögonen . Idag har vi även hunnit med lite sightseeing här i Katmandu. Tillsammans med var vänlige och kunnige guide Murari, besökte vi bland annat hindutemplet Pashupatinath, Swoyambhunath ( Monkey Temple) och Patar Durbar Square. Nu kom mr Wongchu Sherpa, så nu ska vi prata om Save Everest Clean Up expeditionen. I morgon bitti börjar det stora äventyret. Då flyger vi iväg till Lukla, där vandringen och städningen börjar.

 

 

 

 

15 april - Grattis till vinsten

Tack för era svar i vår tävling! Vi gratulerar Pia Klevefelt från Eskilstuna till första priset. Rätt svar på frågorna:

1. Det 4:e högsta berget är Lhotse, 8516 m.ö.h

2. Första kvinnan som besteg Mt Everest var Junko Tabei från Japan

 

Vi skickar hem ett exemplar av boken "Livets Steg" till dig.

 

14 april - Margareta i Hallands Nyheter

Här kommer länk till artikeln om Marareta som publicerade i gårdagens upplaga av Hallands Nyheter. Till artikeln om Margareta Ivarsson

 

8 april - Nyfiken på projekt Save Everest?

Postat av Äventyrsresor

 

Om du vill läsa mer om projektet Save Everest 2011, kika gärna på projektbeskrivningen där du hittar mer information om bakgrunden till projektet och planerat genomförande på plats. Projektbeskrivning Save Mount Everest 2011

 

Två av våra supportvandrare har under veckan blivit intervjuvade av lokaltidningarna i deras respektive bostadsorter, roligt tycker vi! Margareta av Hallands Nyheter och Niclas av en tidning i Järvsö. Intervjuerna kommer i "papperstidningarna", men om de även kommer i digital form kommer vi att länka till dem från bloggen.

 

7 april - Läs om Wongchu Sherpa Postat av Äventyrsresor

 

Äventyrsresors samarbetspartner Wongchu Sherpa i Nepal, är grundare och ordförande för Everest Summiteers Association, en NGO-organisation som bl.a. verkar för att sprida information om Mount Everest. De stödjer också lokala sherpafamiljer som förlorat anhöriga på berget. Wongchu är initiativtagare och en av huvudpersonerna bakom projektet Everest Clean Up 2011. I Äventyrsresors förra magasin publicerade vi en intervju med Wongchu Sherpa. Till Äventyrsresors intervju med Wongchu

 

4 april - Tävling - vinn en bok Postat av Äventyrsresor

 

Vi lottar ut ett exemplar av fotografen och författaren Anders Rymans bok "Livets Steg". Denna fantastiska bok beskriver övergångsriter i olika kulturer, och ett kapitel tillägnas urbefolkningen i Kathmandu-dalens färggranna och känslostarka vigselceremoni.

 

För att vara med i utlottningen, svara på dessa två frågor, senast 15 april:

 

 

Frågor

- Världens fjärde högsta berg ligger också i Nepal. Vad heter det och hur högt är det?

 

- 1975 bestegs toppen av Mount Everest av en kvinna för första gången. Vad heter hon och vilket land kommer hon ifrån?

 

Mejla ditt svar till resor@aventyrsresor.se senast 15 april. Märk mejlet "Tävling" . Namnet på vinnaren publiceras på bloggen 18 april.

 

 

 

31 mars - Snart reser vi Postat av Äventyrsresor

Tre förväntansfulla resenärer träffade idag Äventyrsresors Håkan Tranér på kontoret i Stockholm. Detta var första tillfället gänget träffades. Håkan från Äventyrsresor visade bilder från vandringen och det bollades frågor kring utrustning, mat, hur man laddar kameran mm. Håkan gick igenom vandringsrutten på kartan. Samtliga resnärerer är entusiastiska inför resan. Inte många dagar kvar nu!

 

13 mars - Möte med samarbetspartner på kontoret Postat av Äventyrsresor

Idag berättade filmfotografen Peter Degerfelt om Äventyrsresors nya vandringsresa till Wongchu Sherpas hemby. Äventyrsresors tidigare resenärer var inbjudna. Vi hade då även besök av våra samarbetspartners Keshab och Ganesh från Nepal, och passade på att gå igenom de sista detaljerna inför supportresan. Keshab tog med sig ett gäng t-shirts som var en gåva från Äventyrsresor till våra medarbetare i Nepal. Läs om den nya vandringsresan här

 

12 februari - Svalka i hettan Postat av Äventyrsresor

 

För ett år sedan vandrade en grupp med Äventyrsresor till Everest Base Camp. Detta var en specialresa med en kvinnlig guide; Mingma Sherpa. Under resans sista dag gjordes ett besök på ålderdomshemmet Briddashram. Besöket berörde detlagarna mycket, och två av deltagarna valde att donera pengar till ålderdomshemmet när de kom hem till Sverige. Pengarna togs emot av vår samarbetspartner i Nepal, och enligt önskemål från ålderdomshemmet köpte de fläktar till de boende. Läs bloggen från resan med Mingma Sherpa 2010 här

 

25 jan 2011 - Presskonferens i Stockholm Postat av Äventyrsresor

Wongchu Sherpa kom till Stockholm för att informera svensk media om projetet Save Everest. Läs två artiklar som publicerades kort efter pressmötet här:

Tidningen Outside

Aftonbladet