Av Tage Lundberg
Landskapet vi färdas genom är grönt, mjukt och böljande. Vinden är ljummen och hela familjen med barn och barnbarn är samlad i tre öppna jeepar. Totalt är vi 26 familjemedlemmar, från 6 till 80 år, som har kommit till Tanzanias största och kanske mest vilda nationalpark Ruaha.
Vi har redan haft förmånen att se mängder av zebror, giraffer, antiloper, babianer och flodhästar. Just flodhästarna är våra närmaste grannar och på nätterna vaknar vi ibland av deras högljudda grymtanden när de betar gräs alldeles utanför vår bungalow. Nu spanar vi efter en stor lejonflock som lär uppehålla sig i området, men plötsligt hörs istället en stark trumpetstöt. Vid vägkanten, bara någon meter från den första bilen, står en uppretad elefant.
– Oh shit, utbrister en av tonårskillarna, varför glömde jag mobilen?
– Det är lugnt, tröstar hans jämnåriga kusin, alla andra har ju kamera.
Då upptäcker vi att elefantens antagonist står nästan lika nära, men på andra sidan vägen. Vi har hamnat mitt emellan. Mån om att alla ska få dela ögonblicket ber sonhustrun chauffören köra fram lite så att alla kan få se. Då blir den första elefanten ännu mer irriterad och gör ett utfall till. Frågorna haglar mot guiden.
– Kommer de att slåss nu? Är det två hannar? Kan de välta en bil? Vad slåss de om?
Att resa med sina nära och kära ger upplevelsen flera dimensioner. Vi möter en storslagen natur, ett underbart boende och en mycket gästfri stämning. Men vi delar även ett äventyr som är nytt för oss alla och som ger oss gemensamma minnen. För oss i den äldre generationen är det ett sant nöje att vara med när barnbarnen för första gången ser livs levande vilda djur. Och kanske blir det ett minne för livet att även deras mor- och farföräldrar blev lite uppjagade av elefantbråket på vägen.