Att ge sig ut på djur- och naturexpeditioner skapar alltid en extra spänning, nu är jag utlämnad till slump och tur. Vilka djur kommer att visa upp sig för oss och vad hittar de på? Självklart bidrar spårarnas kunskaper till ökade chanser för stora upplevelser, men man kan aldrig vara säker när det gäller vilda djur.
Vi installerar oss på vår första camp och jag blir positivt överraskad, här tar man miljö- och viltvård på största allvar och guiderna känns genuint kunniga med ett äkta engagemang. Ekoturismen genomsyrar allt. Efter en liten bensträckare och uppfräschning är det dags för vår första gamedrive. Eller egentligen dagens andra, redan vid ankomst fick vi tillfälle att stifta bekantskap med en liten elefant, på sin höjd något år gammal, som nyfiket följde vår Land Rover en bit tills Mamma högljutt förklarade sitt missnöje med leken.
Frukost i gryningen, spänningen stiger inför dagens gamedrive.
Vi hinner inte många meter innan vår guide Kaneth börjar berätta och förklara vad vi ser och upplever. Hur kommer det sig att miljön här känns så självklar och hemvan trots att jag aldrig tidigare varit här? Jag kom mer att tänka på Lasse Bergs bok ”Gryning över Kalahari” som handlar om människans uppkomst och hur vi spred oss över världen. Kanske finns denna miljö inprogrammerad i våra gener som vår hemmabas. Någon koppling finns det, det är jag övertygad om.
Efter några timmars körning stannar vi för att uppleva solnedgången och ta vår ”sundowner” och jag ser redan nu fram emot kvällens middag. Det har varit en lång dag och sist jag sov var i min egen säng för knappt 30 timmar sedan. Efter en kall och snabb dusch vaknar jag till och träffar mitt resesällskap vid lägerelden och vi är alla entusiastiska som små barn på julafton över att precis påbörjat en intensiv safarivecka.
Det känns som jag bara sovit i några minuter när jag blir väckt av guiderna klockan fem. Frukosten serveras en stund senare och snart är vi ute på gamedrive igen. Morgonljuset i gryningen är fantastiskt och vi får uppleva nära kontakter med framförallt elefanter och massor med fågel. Bland annat en Slaty Egret som jag aldrig tidigare sett.
En vanlig safaridag börjar med väckning vid 5-tiden, frukost och sedan avfärd för dagens första game drive. Tillbaka vid lodgen äter vi en delikat brunch och ett par timmars välbehövlig vila för att sedan ta dagens andra gamedrive som pågår fram till solnedgången. Middag och strax därefter brukar de flesta knyta sig. Det tar på krafterna och man behöver tid att smälta dagens intryck. Jag orkade inte läsa mer än någon sida innan tröttheten tog överhand.
Vi lämnar Linyanti concession, ett 125 000 hektar stort område som ligger i nordöstra delen av Okavangodeltat. En mycket varierat miljö, kanske allra mest känt för sina stora stammar med elefant. Savutekanalen ger tillgång på vatten året runt så många arter stannar här hela året och du har goda chanser att se giraff, flodhäst, zebra, impala, hyena, lechwe, reedbuck, kudu och de stora katterna som lejon, leopard och gepard.
Turismen i Botswana är starkt reglerad och man håller på att avveckla jaktturism, inga nya tillstånd utfärdas och när avtalen löper ut är det slut med jakten. Hela landet, där det finns underlag för turism, är indelat i så kallade concessions. I en concession är antalet turister begränsat och får inte överskridas. Alla lodger har stränga miljökrav och får inte påverka den kringliggande naturen och alla guider måste genomgå en omfattande utbildning. I och med detta har de vilda djuren vant sig med våra Land Rovers och ser inte dessa som hot vilket gör det relativt enkelt att närma sig djuren på ett fotovänligt avstånd, utan att man får en känsla av att tränga sig på och störa. Under mina 6 dagar här stötte vi på andra turister några enstaka gånger och då oftast i samband med att vi skulle flyga vidare till nästa lodge. Det känns både unikt och exklusivt.
Under mina kommande dagar fick jag äntligen tillfälle att träffa närmare bekantskap med de stora kattdjuren. Helt plötsligt står han där, savannens konung och den högste i hierarkin. Lejonhanen. Flera hundra kilo muskler och lika mycket pondus, som går fram med önskvärd tydlighet. Vår guide instruerar oss att inte stå upp eller hålla armar och ben utanför bilen. Jag funderar stilla på hur man är funtad om man skulle komma på några andra tankar. Lejonhanen är på rundvandring i sitt revir och bättrar på markeringarna. Lejonen lever till skillnad från övriga kattdjur i flock och jagar helst på natten eller tidig morgon. Vår hanne har nyligen ätit och är mätt, det är skönt på sätt och vis, men samtidigt kan jag inte undgå att erkänna att det skulle vara intressant att få uppleva en jakt i verkliga livet. Lejonen jagar i grupp och är synnerligen väl organiserade och samspelta. Det är ett skådespel jag gärna skulle vilja bevittna. Nästa dag tar vi oss tillbaka till samma plats för att se om han fortfarande är kvar. En liten stund senare stöter vi på en hona och vår guide förklarar att de sannolikt är ett par och att det inte är omöjligt att det finns ungar i omgivningen. Bakom en ö av vegetation kommer hannen smygande och de går tillsammans in i den täta vegetationen. Vi kör så nära vi kan och ser snart ryggarna på de små lejonungarna. Vi räknar till fyra ungar. Men de är svåra att urskilja i det höga, täta gräset och kameran förblir liggande i mitt knä. Efter en stund beslutar vi oss för att lämna platsen och återkomma senare på eftermiddagen. Det börjar bli varmt och lejonen verkar göra sig redo för siestan. Det var ett klokt beslut, för när vi för tredje gången återvänder har honan tagit ut ungarna och de leker uppspelt i gräset medan mamman kämpar med att smälta en till synes rejäl måltid. Hannen ligger en bit bort, tungt sovande. Vi blir sittande en lång stund för att vara helt uppslukade av skådespelet framför oss. Enstaka fniss och ”åhh” är det enda vi får ur oss.
Min andra stora kattupplevelse får jag näst sista dagen, på vår tredje lodge, vi hittar en leopard sovandes under en buske och vi blir sittande en lång stund. Hon bryr sig inte nämnvärt om vår närvaro och jag ber om bättre bildvinkel. Just nu får jag bara en bit av halsen och gräs i sökaren. Res dig och gå en sväng, ljuset är perfekt. Men det förblir obesvarat och det börjar skymma. Plötsligt hör vi på radion att den andra av vår lodges bilar har upptäckt en leopard som nyligen fält en impala som hon nu satt och avnjöt. Vår guide, Phinely, gav oss valet, leopard eller en drink i solnedgången. Några sekunder senare var vi i full fart på väg mot leoparden. Vi hann fram precis innan solen sjönk under horisonten. En smått suggestiv upplevelse att se leoparden med full aptit sätta i sig impalan i skymningsljuset. Ljudet och sceneriet är ögonblick som etsar sig fast, troligen för resten av mitt liv.
Följ med till Botswana i oktober med vår erkänt kunniga färdledare och biolog Anders Haglund. Även om man aldrig kan garantera något så finns hör förutsättningarna för fenomenala djur- och naturupplevelser och ögonblick som blir till livslånga minnen. Läs mer om resan här