Reseberättelse

av Erik Wijnbladh  

På söndagsmorgonen vaknar vi ganska tidigt i spegelblankt vatten. Under nattens långa seglats har vi gått från Post Office Bay på den mytomspunna Floreana. Vi har kommit ungefär 70 sjömil längre österut och därmed till en yngre del av Galaposarkipelagen, där vattnet är kallare och mer näringsrikt.  

Vi slår oss ner som vanligt till frukost och blir serverade olika färska tropiska frukter, men avbryts i ätandet av vår guide Monica.  Hon säger åt oss att snabbt sätta på oss flytvästar och ge oss ut i gummibåtarna.   Plötsligt befinner vi oss i ett jättestim av flasknosdelfiner som jagar runt båtarna. Delfinerna verkar bli lika glada över att se oss som vi av att se dem, för flera av dem avbryter liksom vi sin frukost och ägnar sig åt att simma i kapp med våra gummijollar. De hoppar och krumbuktar sig i fören, en och en eller flera stycken Ibland har de sina ungar med sig.  

Vi gör allt vi kan för att hänga med dessa smidiga simmare, men efter en halvtimme börjar delfinerna tycka att vi är lite tråkiga som inte får upp högre fart, så de överger oss. Vi återvänder till vår frukost på båten, medan delfinerna återgår till att jaga tonfisk.  

För oss fortsätter dagen som vanligt på Galapagos; vandring på hundraårigt lavafält, endemiska fågelarter och tidvattenslaguner med hajar och sköldpaddor på förmiddagen och vandring med leguaner och jättesköldpaddor på eftermiddagen samt snorkling bland sjölejon och pingviner. Vad delfinerna ägnade sig åt fick vi aldrig veta.