Reseberättelse

På hemresedagen drog vi oss lite efter de andra. Resan hade varit fantastisk och vi kände oss en aning modstulna eftersom den led mot sitt slut. Då står en panda plötsligt mitt på stigen. Vi dyker ner bakom ett träd och sliter fram våra kameror. Våra hjärtan bultar hårt, drömmer vi? Nej, det är verklighet och till på köpet kommer pandan rakt emot oss.

Visst hade vi hoppats att få se en panda till – men att möta den på 1–2 meters håll! Tur att vi lyckades behålla kontrollen. Att smyga och gå under absolut tystnad hade vi tränat ordentligt under våra fem dagar på pandastationen. Och visst var det spännande.

 En av oss fick den med kameran, den andra med videon. Det skulle visa sig behövas. Guiden, som inget sett, stod några hundra meter bort och trodde oss rakt inte. Det gjorde inte heller våra resekompisar som redan hade kommit fram till toppstationen. Bildbevisen talade väl för oss!

Vårt möte med pandan blev en underbar avslutning på dessa vandringar nära naturen. Vid det laget hade vi redan haft förmånen att få se flera exemplar av den utrotningshotade tofsibisen och ett antal flygande ekorrar. En dag fick vi också närkontakt med ytterligare en sällsynt kompis – takin – som vissa anser vara en släkting till myskoxen. Den är stor och inte så sällskaplig. Vi blev tillsagda att söka skydd bakom några träd. Jämförelsevis var stunden med pandan stillsammare, men minst lika upphetsande.