Isbjörnens rike

Högst upp i näringskedjan
Isbjörnen är världens största landrovdjur och saknar naturliga fiender. Hanarna väger uppemot 700 kg och blir normalt kring 2,5 meter långa. Isbjörnen är perfekt anpassad för miljön den lever i. Den vita pälsen består av ihåliga hårstrån som ger optimal isolering mot kyla. Det är håligheten i hårstråna som gör att pälsen ibland ter sig gultonad. Den svarta huden hjälper isbjörnen att absorbera maximalt med värme från solen och ett decimetertjockt fettlager hjälper också till att hålla värmen. De hårbeklädda labbarna hjälper isbjörnen att få grepp på isen och den kan komma upp i hastigheter närmare 40 kilometer i timmen när den springer. Isbjörnen trivs i vatten och simmar mycket bra, ibland flera kilometer från land. Den dyker med öppna ögon och stängda näsborrar och kan hålla sig under ytan i ett par minuter.  

Isbjörnen jagar främst säl men letar också upp valrosskadaver, fågelägg och fisk. Med ett utmärkt luktsinne kan den spåra kadaver på över 30 km håll och även nosa upp sälar som ligger gömda under två meter snö och is. När det råder brist på mat kan den även äta gräs och blåbärsris. Då isbjörnen jagar säl väntar den vid en hålighet i isen tills en säl kommer upp för att andas och tar den då med överraskning. Saknas håligheter hoppar den på isen och bryter igenom med sin egen vikt. Den vita pälsen gör det svårt för bytesdjur att upptäcka sin fiende. Det enda som väcker uppmärksamhet är den svarta nosen som isbjörnen lärt sig dölja med ramen när den jagar. Som utpräglat rovdjur tar den upp enorma mängder A-vitamin som lagras i levern. Arktiska upptäcktsresande har dött i A-vitaminförgiftning efter att ha ätit isbjörnslever.